Hej på er!

Nu har jag inte skrivit på ett tag, i know i know. Men nu ni!

Det som har hänt sen sist är väl att jag och Emma åkte in till Naturhistoriska riksmuseet förra torsdagen. Det var en härlig utflykt, det snöade men det var fin snö. 

Det enda dåliga var att dom höll på att bygga om där inne så dinosaurie delen fanns nästan inte.. Det är den bästa delen tycker jag.

Men det var kul ändå! Vi bestämde att vi ska gå på mer museum, det ska bli roligt. Man går inte på museum tillräckligt ofta.

Sedan på fredagen, så åkte jag in till stan och mötte upp Roberth för att gå och se Jonas Gardell! Det var så himla kul, jag älskar Gardell, han är en sån fin människa. 

Efter det åkte vi hem hit och så var Roberth här hela helgen.

Den här veckan har jag inte jobbat någonting för jag har mått dåligt, varit sjuk och sådär. Och idag, torsdag, åkte jag och mamma till Åkersberga för att handla lite saker.

Jag hittade en jättefin klänning, och en fin skjorta på H&M, och lite smycken där också. Sedan åkte vi till Heavenly Ink och så bokade jag en ny tatueringstid. 

Det ska bli roligt!

Dagens låt:
Enter Shikari - Arguing with Thermometers

Detta var mitt favoritband förut, sedan glömdes dom bort lite när jag upptäckte hur bra Håkan var. Men nu ikväll började jag lyssna på dom igen, och alltså. Dom är ju så bra.

Hej på er!

Tänkte att det var väl dags att skriva lite igen. Inget argt långt inlägg som sist jag lovar!

I lördags var jag på massage, det var såå skönt. Och det behövdes verkligen. Hon sa att jag var galet spänd i hela ryggen, och så använde hon akupressur samtidigt. Alltså att man trycker ganska jävla hårt på ömma punkter för att få bort det spända. Det gjorde ont, men det var ändå skönt samtidigt.
Och på kvällen efteråt var jag så öm i hela ryggen, kunde inte sova på rygg den natten. Man blir det av massage och jag som var så spänd och inte varit på massage på väldigt länge.. ja det kändes.

Sedan jobbade jag som vanligt på tisdag, och onsdag.. Sedan vid 11 på onsdagen fick jag ont i magen igen. Så då kom mamma och hämtade mig, och så åkte vi till akuten i Norrtälje. Och där tog dom lite prover och så, tryckte och klämde lite på min mage.. och sen fick man bara vänta. Jag låg där inne i det fula blåa, och kalla, rummet i ungefär en och en halv timme, kanske. Något sånt. Jag har aldrig tagit blodprov i armvecket förut, så det var lite läskigt. Men det tänkte inte sköterskan på, hon var väl trött på alla skrikande barn så hon bara körde. Jag överlevde. Men jag var rädd, och det gjorde ont.
Jag är nästan aldrig på sjukhus så hela händelsen var bara konstig för mig.
Dom kom tillslut fram till att jag hade någon gasbubbla i min mage som gjorde ont.. så jag fick lite medicin (som bara smakar saltvatten) som jag ska ta i en vecka och sen ska det gå över.

Och idag har jag varit ledig. Som alla torsdagar, så det var inget konstigt med det. Jag skulle ha gått på massage idag igen, men jag mår inte helt toppen. Feber och lite så, och då ska man inte gå på massage för då bryter det ut ordentligt. Så jag fick ringa och säga att jag inte kunde komma. Och sedan gick jag ut i stallet och försökte fånga in min häst, som vägrade. Jag sprang runt där i säkert 15-20 minuter och hon bara sprang ifrån mig. Hon hade säkert jätteroligt...
Min granne såg det, och kom ner med äppelbitar, och dåå funkade det att komma in. Jävla häst...
Sen red jag ut en liten bit och det var härligt. Doris var så fin och duktig.
Sen mockade jag våra hästars boxar, fixade hö och fyllde på vatten åt dom.

Och det har varit min dag! Nu sitter jag i sängen och försöker hitta en ny bra serie att kolla på.. för min nya favoritserie såg jag klart häromdan, och jag vet typ inte vad jag ska göra med mig själv.
Om ni har Netflix, kolla på Parks and Recreation! Det är värt alla timmar jag lagt ner på det. 6 säsonger finns på Netflix, och den sjunde, och sista, väntar jag nu på.

Jag förstår inte varför ridning och hästsport anses vara en "tjejsport",
eller inte ens det. En "tjejgrej". Vissa kan inte ens erkänna att det räknas som en sport.
Det är något man tänker att alla småtjejer drömmer om. Det är det vanliga som småtjejer ska tycka om. Men gud förbjude att en liten pojke drömmer om att bli en elitryttare. Han måste ju vara bög då! Eller? Nej. Inte direkt.

Förr i tiden red alla, vart man än skulle. Innan bilarna. Hästarna skötte allt sådant, alla transporter var av hästkraft. Dom drog hölassen på gårdarna, dom var med ute i krigen, dom körde folk i vagnar inne i städerna. Hur gick det från det till att ridning blev en "töntig" sport?

Ridning är inte en gullig sport, där alla små flickor har rosetter överallt och allt är rosa och fluffigt. Nej, det är lerigt och skitigt. Man plockar upp bajs, man håller i leriga hovar för att ta bort stenar och annat gegga som har fastnat under hästarnas fötter. Det kanske regnar, det kanske är snöstorm.. Men man måste ändå gå ut till hästarna. Det spelar ingen roll om det är flera minusgrader och snö upp hakan, det är en levande varelse som står där ute och väntar på en, som man måste ta hand om.

Man bär sadlar och träns fram och tillbaka, och en sadel är inte lätt. En vanlig allroundsadel, med tillbehör (schabrak, stigläder, sadelgjord), väger mellan 6-10 kg. Hästarna ska ju äta något också, eller hur? Hö eller ensilage är vanligt, och min ponny som är på gränsen till häst (gränsen för att en ponny ska räknas som häst är vid 148 cm mankhöjd) äter 5 kg på kvällarna. Tänk då för dom hästar som är större, det är väl inte särskilt svårt att desto större häst; desto mer mat.
Det ska man också bära då. Och på somrarna när hästarna går ute dygnet runt, så ska dom ändå få lunch och frukost och sådant. Då är det alltså mycket mer än bara 5kg man ska bära, för då är det inte bara en häst som ska ha mat.
Och så ska man ju mocka ur allt bajs som hästens har släppt ut under natten. För det första: hur många av alla ickeryttare skulle någonsin vilja stå och plocka upp någon annans bajs? I och för sig så tar vi ju inte i det med händerna, men det är ändå bajs. Det luktar, och det är ganska tungt när man sedan ska köra iväg med skottkärran och dumpa av allt. Och vissa hästar är väldigt duktiga på att sprida omkring sitt bajs, så att man får gå runt i hela boxen och leta efter alla små bajskluttar. Medans andra hästar håller sig till ett hörn till exempel. Det är såklart olika från häst till häst.

När fotbollsspelare snubblar på deras gräsplan rusar alla dit för att plåstra om den stackars medelålders mannen som har gjort sig illa. Och så får han gå och sätta sig på bänken och vila.
Jag lärde mig, ända från början när jag var 5 år och började rida, att om man trillar av så måste man sitta upp igen. Annars blir man rädd, och annars tror hästen att om den bara slänger av mig, då behöver den inte arbeta mer, då lär den sig att det är den som bestämmer, och inte jag. Man kan inte gå iväg och lämna hästen där endast av ett litet skrapsår, man sitter upp igen och man fortsätter rida.

Att kunna kontrollera ett djur som väger, i mitt fall, runt 400 kg, det krävs inte bara muskler utan väldigt mycket vilja. Man måste vara stark i huvudet, man måste först tro själv att "Jag kan styra det här djuret. Den är jag som bestämmer." för att sedan kunna få hästen att tro det också. Dom känner av om man är osäker eller rädd, och vissa hästar använder gärna det emot en. Om en häst märker att man inte är säker i sig själv i sadeln från början, då gör den som den vill. Och om man då är osäker, då kommer man låta hästen göra som den vill, för att man kanske är rädd, man vågar inte ta i och säga ifrån ordentligt för man är rädd att bli avslängd osv. Och då lär sig hästen att det är den som bestämmer, och då är det så sen.

Så att säga att ridning eller hästsport är en tjejsport, det är bara av rent ovetande. Om någon säger till dig att du är töntig, eller mesig, för att du berättar att du håller på med hästar;
ta inte åt dig. Dom vet inte bättre, dom har inte gått där ute i leran och jagat en häst som inte vill gå in från hagen. Dom har inte blivit avslängda ute i skogen och sett sin häst galoppera iväg.
Bara skratta åt deras sjukt dumma kommentar och gå därifrån.

Mitt 2014

Tänkte göra som ungefär alla andra bloggare och skriva om mitt 2014,
från början till slut.


Januari:
Mitt år började tillsammans med mina vänner. Det är alltid ett bra sätt att starta ett år på.

Årets första selfie

5:e januari köpte vi våran andra häst, Andora. Fast vi kallar henne Doris.



Jag gick i skolan som vanligt, väldigt skoltrött dock. Men jag var inne på mina sista skolmånader.
Som alla andra så var mitt nyårslöfte att bli nyttig och att börja träna. det gick bra i några veckor, sedan gav jag upp för att jag märkte inga resultat. Vet ju nu att om jag hade fortsatt så hade jag säkert haft värsta pangkroppen nu.

^ungefär hur jag kände mesta delen av tiden.


Februari:
Kämpade fortfarande med skolan, men försökte nu lite mer ordentligt. Jag insåg att jag inte hade mycket tid kvar i skolan.

Detta var även månaden då jag gav bort alla min The Sims 2 spel. Vilket jag idag inte förstår. Liksom, WHY???  (För er som inte vet så har The Sims alltid varit mitt absoluta favoritspel. Det spelet har varit en stor del av mitt liv.)
Ser på mina bilder att jag umgicks väldigt mycket med mina katter. Det beskriver mitt liv ganska bra.

 

Mars:
Den här månaden började med att jag fick en ny säng. Den är stor och hög, vilket var en stor förändring mot min gamla säng.
Min gamla säng var liten, och pga att jag fortfarande är rädd för mörkret och spöken och sånt så hade vi sågat av benen på den. Så den stod rakt på golvet, som en madrass bara. För att jag inte ville att något skulle kunna gömma sig under den.



Jag var så mycket jag kunde i stallet, samtidigt som jag försökte hänga med i skolarbetet och umgås med Roberth och vänner och katter.



Vi spelade in en musikvideo i skolan, vilket to upp ganska mycket tid. Men det var super roligt!
Eftersom det var påväg mot slutet av terminen så hade vi mest roliga uppgifter kvar, våran lärare hade planerat det så. Det är jag glad över, det gjorde den sista biten lättare att ta sig igenom.



En av dom roliga sakerna var att vi åkte till Skansen hela klassen. Vi skulle få lära oss om tryckpressen. Vi lyssnade på en gubbe som pratade i evigheter, och sedan fick vi testa att använda en riktig gammal tryckpress. Men det bästa med den dagen var när vi fikade, och jag blev bästa vän med en ekorre! Har aldrig varit så nära en ekorre förut så det var typ best day ever.



Fortsatte lite halv-hjärtat att vara nyttig. Åt frukt och drack grönt te istället för mitt vanliga: godis.





April:
Månaden började med att jag blekte mitt hår för första gången. Det blev väldigt ljust och jag älskade det.



4 april hade vi begravning för min farfar. Vet inte riktigt vad man mer kan säga om det.



Jag bokade biljetter till att se Håkan Hellström på Ullevi som var den 7 juni. Jag och Roberth skulle gå tillsammans.

Min systerson Oskar tog sin första ridtur på våran häst Foxey. Det är numera hans häst.
"Min häst poppy" säger han om man säger något om henne. (Han har lite svårt med talet, därför blir det poppy istället)



Vi i klassen fick åka in till Sveriges Television och prova på att sända en nyhetssändning. Jag var väderkvinna.



Jag hade även tidigare under året sökt jobb i affären här ute. Jag fick svar och dom sa att jag fick jobbet, som sommarextra. Det var mitt första riktiga jobb någonsin och jag var så stolt.



Valborg firade jag med min goda vän Emma. Vi tittade lite på brasan och sedan tittade vi nog bara på film resten av kvällen.

Maj:
Maj började med att jag och Roberth hade varit tillsammans i ett år. Men jag var med Emma den dagen. Vi gjorde nog den bästa frukosten någonsin.





3 maj var min första riktiga arbetsdag på Tempo Ljusterö. Jag var jätte nervös, men jag gjorde antagligen något rätt för jag är kvar där än!



Jag insåg också att nu var det nära. Studenten. Den 6 maj var 5 måndagsmorgnar kvar bara.

Den 12 maj gjorde jag och Roberth slut. Jag trodde att jorden skulle gå under.
Och nej, vi gjorde inte slut för att vi inte tyckte om varandra längre, utan för att vi helt enkelt inte kunde träffas tillräckligt mycket, av olika anledningar.

18 maj hade vi våran studentskiva. Det var en underbar kväll med så mycket roligt folk. Vi hade tema: tv-karaktärer. Jag var en kvinnlig Dr Who. Ingen fattade vem jag skulle vara. (Förutom en tjej som också var en nörd som hade klätt ut sig till något från Star Trek eller något sånt.)





Som sagt så var det en underbar kväll/natt, men dagen efter spenderade jag på sjukhuset.
Jag hade sovit hos min syster den natten, så i bilen påväg hem sen så började jag må riktigt illa. Vi stannade vid en mack och jag fick ut för att ta frisk luft. Då blev jag väldigt yr och lightheaded, vet inte vad det heter på svenska. Det var som att jag inte hade något syre i huvudet, jag andades in luft men inget gick upp till huvudet. Då körde min syster mig till lättakuten, och där trodde dom att jag hade blivit drogad på studentskivan kvällen innan. (Som tur var så var det inte så.)
Efter många timmar och tester så visade det sig att jag hade bihåleinflammation. Och jag gissar att det plus lite mycket alkohol kan få kroppen att må rätt dåligt.

Den 21 maj fick min katt två stycken kattungar. Vi döpte dom till Tiger och Tiptop. (och jag älskar dom så mycket. dom är mina bebisar)



31 maj: min födelsedag. Jag fyllde 19 år och jag firade den dagen med vänner och familj (och jobb först...), precis som det ska vara.




Juni:
5 juni tog mina kära vänner på Skärgårdsgymnasiet studenten, jag och Emma åkte dit och kollade på deras utspring. Senare på kvällen hade dom en fest som jag gick på. Var kanske inte det smartaste jag gjort, med tanke på att jag dagen efter skulle åka till Göteborg tidigt.





Emma hade fått Roberths biljett, så det var hon och jag som åkte istället.
Vi tog tåget ner till Göteborg och det var så mysigt, jag har saknat att åka tåg. Jag gjorde det ganska ofta förut, när jag åkte ner till mina vänner i Skåne.



Första kvällen i Göteborg så satt vi bara på hotellet och åt chips och kollade på nya säsongen av Orange is the new Black. Det var världens oväder ute, blixtrade hela tiden. Då tyckte jag synd om alla trogna fans som tältade i väntan på Håkan.

Dagen efter det var det The Day. Håkan Hellström på Ullevi.
Det var ett pre-konsert-häng i parken utanför Ullevi hela dagen, så vi gick dit och satt i gräset och lyssnade på Håkans låtar som spelades högt över hela parken, och bara hade det bra. Det var jättefint väder, jämfört med dagen innan då det var storm.

Sedan var det dags. Dörrarna öppnades och 70 000 pers tog plats inne på Ullevis arena.
Det var på riktigt det bästa och mäktigast jag någonsin upplevt. Håkan är en gud. Han är ren kärlek, hela han, inuti och utanpå.



10 juni var det äntligen våran tur. Vi var sist med att ta studenten, men oj vad underbart det var.

 


Efter studenten var det sommarlov för alla andra. Men jag jobbade. Nästan hela tiden.
Jag red så mycket jag hann, men när jag väl var ledig så ville jag mest sova för att det var så mycket jobb hela tiden.
Jag slutade umgås med kompisar, för att jag helt enkelt inte orkade lämna ön/hade inte tid.





Juli:
Jobb, fortfarande.
Jag försökte bli lite brun, solade en gång och blev sedan sur för att jag inte fick någon färg. Och sen solade jag inte mer.



Den 6 juli blev jag och Roberth tillsammans igen. Vi tyckte om varandra så mycket och vi ville ge det en till chans. Så en vecka senare kom han hit, med sin dator och en stor resväska.
Jag var så lycklig. Jag fick inte bara tillbaka personen jag var kär i, utan jag fick också vara med honom varje dag, hela tiden. Han bodde här i ungefär 2 månader och det vi gjorde mest var att åka fyrhjuling runt hela Ljusterö.

 


Augusti:
2 augusti åkte Ponces hem. Hästen som vi hade haft på foder i över ett år. Jag grät faktiskt lite.



Denna sommaren jobbade jag mycket på att få en mer positiv inställning till mig själv och min kropp. Jag la därför upp en bild på mig i magtröja och skrev "If Pooh Bear can wear crop tops, then so can I."



I slutet av Augusti började Roberth skolan igen, så han fick åka hem.
Det var tufft att inte vara med honom hela tiden längre. Men han kommer hit på helger, så vi träffas ändå rätt mycket.

Kattungarna växte.

September:
En dag fick jag för mig att jag skulle färga mitt hår rött. Och så gjorde jag det.
Jag passade i det, jag gillade det.. Men, nu när färgen har gått ur och jag inte vågar bleka mitt slitna hår mer, så ångrar jag att jag färgade det. Jag kämpade i typ 3 år för att få det ljust nog att kunna bleka det. Och så bara färgar jag det rött?? Men jag måste låta mitt hår vila lite nu, för det är såå slitet.. Så jag får leva med den här färgen.

 

12 september är en stor dag. Det är dagen då jag skaffade min första tatuering!
Det är en låttitel, en av Håkans låtar. Den handlar om att inte sluta kämpa, för att man är snart där vid sitt mål.



20 september är också en stor dag. Det är den dagen då Roberth för första gången i sitt 20 åriga liv satt upp på en häst. På min Doris. Det tog mig alltså ett och ett halvt år att få honom att prova det.




Oktober:
2 oktober skaffade jag min nya blogg (den här) för att försöka blogga ordentligt.
Jag jobbade numer 3 dagar på Tempo, och på helgerna var jag med Roberth.

Det bästa jag visste just då var en bild på knugen som står i vattnet med ett gevär, och texten "Kom fram, ubåtsjävel!"
Det var då när man trodde att det låg ryssar och lurade i skärgården. Var inga ryssar där tydligen.



22 oktober åkte jag och Roberth till Gran Canaria i Spanien. Vi bodde på hotell Parque Nogal, det var vi och typ 20 pensionärer som bodde där. Men det var fint!
Vi var bara riktiga turister, lediga verkligen. Vi solade, badade, åt skitmat, och sov.
Det var underbart.










Den resan och Håkan var det bästa under 2014.

Troligtvis den sötaste bilden någonsin.

November:
I november färgade jag mitt hår brunt för att få bort det röda. Det gick sådär, för röd är en sån färg som sitter kvar väldigt länge och tar över lite om man färgar något annat över det. Så det är väl typ rödbrunt. Men jag får bara ha tålamod!



Jag rensade ur lite lådor en dag och hittade ett självporträtt som jag hade ritat 2012,
men jag ser inte ett dugg ut som jag gjorde 2012.. så jag tänkte att jag gör ett nytt som faktiskt liknar mig.



22 november var jag så redo för julen så att jag köpte en plastgran och ställde upp i mitt rum. En månad innan julafton. Sen bakade jag pepparkakor dagen efter också. Snacka om taggad på julafton.



26 november skulle jag åka in till min kompis Melissas jobb, med Emma. Melissa jobbade på inspelningarna av tv-programmet Partaj, så jag och Emma skulle vara där som publik.
Men, när jag kom till Åkersberga centrum och skulle ta mig vidare in till stan, så snubblade jag. Slog i båda knäna så hårt att jag inte kunde gå. Så det var bara att ringa mamma och pappa så dom fick komma och hämta mig.

Det var även här någonstans då det bestämdes att jag och Roberth ska flytta ihop i en lägenhet vid torget här ute på ön.



Och Tiger blev tjock.


December:
December började med en härlig utgång med Emma, Melissa och Sanna. Vi var på Göta Källare inne i stan, och den kvällen behövdes verkligen. Jag hade då inte träffat några andra än folk som bor här ute, sen jag tog studenten.

Vi hade i alla fall jättekul den kvällen. Jag lyckades skrämma bort en kille som Emma pratade med, bara genom att prata om Håkan. Jag var väl inte direkt nykter, om man säger så.. Jag pratar visst väldigt mycket då. Jag är väldigt blyg annars. Men han sa en enda grej om Håkan, och jag fastnade på det. Jag satt och pratade om allt som hade med Håkan att göra, och när dom slutade lyssna började jag sjunga på Det kommer aldrig vara över för mig, falskt dessutom. Han gick tillslut.



20 december kom Roberth hit, med sin dator och en stor väska än en gång! Han stannade över jul och nyår, och åkte hem i onsdags.

Jag jobbade 22 och 23, men den 22 fick jag åka hem tidigt. Jag fick så sjukt ont i magen att jag började gråta. När jag satt i kassan. Med en lång kö med människor.
Har aldrig haft så ont någonsin. Jag trodde att jag skulle dö, typ gå av på mitten.
Och den smärtan har kommit och gått sen dess, inte så extremt som då att jag måste gråta, men den är där ändå och gör ont. Så jag ska nog ta mig in till läkaren någon dag.

Julafton!
Klockan 1 på natten fick jag äntligen öppna Roberths julklapp till mig. Han hade sagt i typ en månad att jag skulle älska den, och retat mig med att jag inte vet vad det är.
- Det var biljetter till Jonas Gardells show Mitt enda Liv (!!!!!!!!!!!!!) Jag älskar Jonas Gardell.



Senare på dagen kom min kusin och hennes son. Vi kollade på Kalle, såklart, åt julmat och öppnade sen julklappar. Jag fick massa fina julklappar men jag orkar inte skriva om alla nu, jag har redan skrivit om det i ett tidigare inlägg tror jag.. Så om ni verkligen vill veta så får ni bläddra neråt.

På juldagen kom mina syskon, med familjer. Vi var 16 stycken här då, det var ganska trångt i vårat lilla hus. Vi åt ännu mer julmat, öppnade alla paket, och sen åkte alla hem.
Och det var det.

Nyår!
Vi åt en fin middag tillsammans med mina föräldrar, och sen kollade vi på film resten av kvällen också. Vi hade tänkt gå ner till bygdegården för några vi kände var där, men det blev aldrig av.
Ungefär 10 i 12 gick vi ut och började försöka tända våran thai-lykta vi köpte. Vi hade inga raketer i år, med tanke på att vi har ett stall fullt med hästar som blir väldigt rädda.
Men grannar har ju raketer såklart, så vi såg massa ändå.

Vi försökte länge att få lyktan att flyga iväg men det var svårare än man tror. Tillslut flög den iväg men min mobil dog såklart då så jag fick inte med någonting på film eller bild. Får ha det i minnet istället.
Vi gjorde inte så mycket på nyår men jag är nöjd ändå, för jag fick vara med Roberth.

     

Årets första selfie vs årets sista selfie!