Hej på er! Idag var en så jäkla bra dag, jag är på sånt underbart humör!

Dagen började när jag vaknade vid 10, gick upp och klädde på mig, borstade tänderna,
ni vet, sånt man gör när man vaknar. Jag behöver nog inte beskriva allt det i detalj.
Jag har inte sminkat mig på väldigt länge med tanke på att jag har varit sjuk, så att se mig själv i smink gav mig en rejäl egoboost. Att jag kunde va så snygg!

Jag och mamma tog 11-färjan över till fastlandet och åkte in till Åkersberga. När vi kom dit var det första vi gjorde att gå direkt till bilskolan och boka nya tider åt mig. När jag var sjuk så hade jag tider bokade där, men dom missade jag på grund av att jag låg hemma och var sjuk.
Men nu har jag fått nya tider, och dom ska jag inte missa!

Efter det skulle vi leta upp Åkersbergas piercing- och tatueringsstudio, Heavenly Ink. Dom har tyvärr fått en vattenskada, så dom har fått tillfälligt flytta till deras gamla studio en bit ifrån den vanliga.
Så jag gick i kylan och letade, medan min mamma hämtade bilen som stod i ett garage en bit bort.
Jag gick och jag gick, och jag frös och jag frös.. men jag hittade tillslut!
När jag hade berättat min idé så började dom leta efter en tid som skulle passa, det ska vara en ganska stor tatuering så det behövdes en heldag sa dom. Tillslut hittade dom en tid den 7 januari, så då ska jag dit och då jävlar smäller det! Den 9 december ska jag in dit och träffa tatueraren och så ska han skissa upp en bild åt mig, för jag hade ingen färdig bild med mig. Men jag visade mina förslag som jag hade med, och dom ska försöka förmedla till honom. Han är tydligen från Spanien eller något sånt, så han pratar inte svenska.. vilket gör mig lite nervös, men det ska nog gå bra! Min engelska är inte så dålig i alla fall.

Efter det så åkte vi förbi McDonalds och köpte Happy Meal till lunch. (frukost för mig...)
Fun fact: jag och min mamma äter aldrig aldrig aldrig något annat än Happy Meal på donken. Aldrig.
Sen körde vi till en kontorsaffär, och satt på parkeringen och åt våra små glada måltider. Sen gick vi in i kontorsaffären (vilket är jätte tråkigt) och mamma köpte pärmar och sånt som hon behövde till jobbet. Och jag hittade faktiskt en pärm och en penna. Som mamma fick betala. Så jag var nöjd ändå!

När vi sen satte oss i bilen för att åka hem sa jag: åh jag tycker om att vara på Coop, det finns så mycket roliga grejer där!
Så vi åkte till Coop. Bara för att titta om det var något intressant där. Det var det, kan jag säga er.
Det blir liksom aldrig bara in och titta när man är med mig, jag tycker om att handla saker. Så vi handlade för över 700 kronor, mest till mig, hihi. Köpte massa skittles på den Amerikanska hyllan!

Och när vi gick ut från Coop, så stod där en snäll, skånsk gosse från Plan och ville prata med oss.
Min mamma verkade inte allt för intresserad och ville mest åka hem, men jag ville lyssna på vad han hade att säga, så jag stannade, och då var ju mamma tvungen att stanna också. Vi stod där och pratade med den här blonda skåningen om små flickor som blir bortgifta och inte får gå i skolan och sånt, och sen helt plötsligt vart vi faddrar åt ett litet barn i Afrika!
Okej, det var inte bara helt plötsligt, han lurade oss inte, han frågade om vi ville vara det. Och det ville vi. Om man valde just den prisgruppen vi valde, så hjälpte man 4 små barn i Afrika att få råd att gå i skolan. Och det är inte ens mycket pengar, 267 kronor i månaden! För att fyra små barn ska få gå i skolan! Det är ju helt otroligt. Det känns så himla bra.
Vi kommer då också att få hem en mapp/pärm med bilder på vårat fadderbarn och på hans/hennes omgivning och by. Man kan då också få välja att skicka brev eller saker till barnet. Jag längtar tills den mappen kommer i brevlådan, jag ska skriva ett brev och skicka med bilder!

Efter det härliga mötet så gick vi in på ÖoB också, jag älskar såna affärer. Men dom är inte bra för mig. Jag köper för mycket onödigt.
Men det är tur att det var mamma som betalade, för då kunde hon faktiskt stoppa mig och säga nej, när det var något alldeles för onödigt. Jag hittade världens mysigaste ljusslinga som jag är dökär i, och typ den godaste chokladen jag ätit. Bilder kommer längre ner!
Sedan påbörjade vi våran färd hemåt till ön igen.

När vi kom hem så gick jag in och bytte om till mina ridkläder, gick ut till stallet och hämtade in min fina Doris. För en gångs skull så stod hon bara stilla, hon brukar annars springa några varv runt hagen när man ska hämta in henne. Förstår inte varför, hon borde ha lärt sig nu efter nästan ett år hos mig att hon inte vinner.
I alla fall, jag tog in henne och ryktade och gjorde henne fin. Borstade bort allt den torkade leran från hennes päls som börjar bli ganska lång nu. Vinterpäls är mysigt, men jobbigt att borsta.
Idag tog jag faktiskt sadeln, för jag ville rida en längre bit, och få henne att springa lite så hon fick jobba lite den här gången och inte bara gå och vila. Jag tog en av våra längre ridvägar med många bra ställen att galoppera på. Som tur var så var kohagen tom, för Doris tycker inte om kor. Det är nog hennes största rädsla. Kor och lera. Förstår inte riktigt det, men hon förstår sig väl inte på mina rädslor heller antar jag.
Jag är så stolt över henne, för när vi väl var tvungna att passera kossorna så tog hon det lugnt. Och vi lyckades dessutom möta en stor buss, precis vid korna. Och det var ganska mörkt. Hon är en duktig häst.
När vi hade kommit tillbaka till stallet och Doris gick ute i hagen så städade jag ur hennes bajs ur boxen, och fyllde på hennes hönät och allt. Sen gick jag in och bytte om till mjukiskläder, och nu sitter jag här och skriver!


En annan jätte rolig sak som hände idag, så måste jag berätta lite back-story till det för att ni ska förstå vad fan jag babblar om.
För ungefär 7-8 år sedan, så kom min bästa vän Matilda fram till mig och sa "Anna, det finns en utomhusteater som heter Wira spelen, du och jag borde vara med på det.", och så blev det.
Jag var med i 5 år, Matilda var med ytterligare ett år (eller två..) utan mig när jag inte hade tid längre. Det är några veckor i början av sommaren som man repar varje dag och sen har man 10 föreställningar. Den utspelar sig på 1800-talet i en liten smedsby som heter Wira. Man måste då alltså klä sig som man gjorde på 1800-talet, så kläderna är kanske inte dom snyggaste, men det bryr man sig inte riktigt om, för det är sån himla härlig stämning där bland alla skådespelare och statister och regissörer, alla är bara så himla trevliga. Det bästa är att det kostar ingenting att vara med, alla är bara där för att dom verkligen vill. Många har varit med vääldigt länge, det firar 30 års jubileum i år och jag vet att en tant har varit med ända sen början. Alltså 30 år.
I den pjäsen finns också ett par soldater som dundrar in på hästar och ska försöka styra upp saker i Wira, och ända sen jag var med första året så har jag alltid tyckt att det verkar så himla roligt att spela en sån soldat. Jag har ridit sen jag var 5 år, vilket kommer vi 15 år snart. Och nu idag fick jag beskedet om att ja, jag får vara med och spela soldat med min häst Doris.

Jag är så glad över det. För det första, jag har "drömt" om det sen jag började spela i pjäsen, och för det andra, jag får ha med min Doris. Min häst. Hon och jag ska skådespela tillsammans. Jag är lycklig.

Här är den jättefina ljusslingan!

Idag var jag Queen of Sweet.