Idag är inte min dag.

Den dagen då jag äntligen bestämt mig för att åka iväg och träffa kompisar,
ja självklart så händer något då. Jag hade gått upp tidigt (alltså tidigt. halv 7.) och fixat iordning mig,
kommit med bussen.
Och så.. när jag kliver av bussen i Åkersberga centrum och ska gå mot nästa buss eller om det var tåg jag skulle med, det minns jag inte, men då fastnar mitt ena skosnöre i en ögla på den andra skon. Så dom knyts ihop, ungefär. Och så föll jag. Rakt ner på betongen på busshållplatsen. Med knäna först.

Min första tanke var: åh nej, vad pinsamt, jag är ensam och jag ramlade...
Men sen märkte jag att, aj, jag kan inte resa mig. Så jag sitter där ett tag och försöker andas och inte gråta, och då kommer en snäll kvinna fram och frågar om jag är okej. Jag får fram ett litet "Jag vet inte riktigt.." och så hjälper hon mig upp och leder mig till en bänk, och frågar om hon ska ringa efter en ambulans. Jag säger att det går nog bra ändå, och så tackar jag för hjälpen.
Men det går inte bra, det gör fortfarande ont när hon har gått. Så jag gråter lite och ringer min mamma och berättar vad som har hänt, att jag sitter på en bänk och fryser och kan inte gå.
Så då fick hon och pappa komma och hämta deras otroligt klumpiga dotter.

Jag kom hem vid 10 ungefär, och då somnade jag faktiskt nästan direkt. Det var skönt att sova och slippa ha ont ett tag. Men nu har jag vaknat, ätit lite lussebullar och så. Försökte ta mig till toaletten vilket var jobbigt, ännu jobbigare att sätta sig ner/resa sig upp från toan.

Men, en bra sak med idag: våran pärm om vårat fadderbarn kom idag! Så jag vet nu vad han heter, Souglman, och vart han bor, Togo. Man fick med en mall som man kan skriva brev i, och det ska jag göra senare.

Men nu ska jag titta på lite Game of Thrones, så hej med er!